Stipendiat 2020
Stipendiat 2020
Recipient 2021
Tanya Byrne
Hur låter det när vi tänker på trauma?
Tanya Byrne samlar ljud och bilder – field recordings, elektroakustiska ljud, röstinspelningar och videoklipp – som hon omarbetar och väver samman till nya ljud-bild-kompositioner. Ofta rör sig tematiken i hennes verk kring det mänskliga psyket, men samtidigt har hon ett teoretiskt förhållningssätt till sitt arbete som ofta kräver avancerad programmering och kodning. Tanya Byrne får Stockholm Stay at Home Residency för att fortsätta utveckla sitt stora audiovisuella verk Harmoniangst.
Tanya Byrne om Harmoniangst:
”I Harmoniangst utforskar jag de individuella ritualer vi utför som försvarsmekanism när vi utsätts för trauma. Installationen består i sin nuvarande form av sexton högtalare och fyra projektorer. Jag vill arbeta fram en rumslig form som kan skapa interaktioner med åhörarna som inte kommer fram i ett traditionellt scenrum. Grunden för verket är en dialog mellan röster och högtalare som är sammankopplade genom blodsband (Pappa (morfar), syster (dotter, moster), dotter (barnbarn, systerdotter), syster (mamma, syster, dotter)). Ålder och erfarenhet ger personerna i verket olika utgångslägen för bearbetning av trauma. När de talar med varandra om sina individuella upplevelser omformas hjärnimpulserna till ljud. Det framträder mönster i rädslor, mönster i tankegångar, mönster i reaktioner. I installationen finns sexton högtalare, fyra för varje person. Två högtalare reagerar och motreagerar på det rösten säger, och två reagerar och motreagerar på ljuden från hjärnimpulserna. Känslotillstånden hos respektive person komponerar stycket och en symfoni av reaktioner och motreaktioner uppstår. Harmoniangst är utvecklat på EMS (Elektronmusikstudion) i Stockholm.”
Recipient 2021
Anna Drvnik
De som lämnade och de som blev kvar
Så länge Anna Drvnik kan minnas har hon fotograferat. Hon har aldrig haft någon längtan efter att resa för att finna inspiration, hon hittar den överallt i sin omedelbara närhet. Mest tycker hon om att fotografera människor, och hon har blivit en eftertraktad porträttfotograf. I hennes vardagsnära bilder ryms hela livsberättelser. Anna Drvnik får Stockholm Stay at Home Residency för att arbeta vidare på sitt omfattande bokprojekt där hon i bilder berättar sin egen släkthistoria.
Anna Drvnik om Pogledaj me jednom nezno:
”När kriget bröt ut i Jugoslavien stannade hälften av min familj kvar och hälften lämnade. Jag har längtat efter att berätta historien om dem. Om oss. Min bok bygger på stillbilder som jag samlat från min barndom, före och efter kriget, blandade med mina egna bilder och filmer från 2010 fram till idag. Bilderna blir berättelser om de som lämnade och de som stannade. Och om de som återvände. Detta är mitt bidrag till att nedteckna den jugoslaviska diasporans historia. Titeln Pogledaj me jednom nezno (kroatiska för ”Titta på mig ömt en gång”) är tagen från Seki Turkovic låt som var en riktig hit i Jugoslavien precis innan kriget bröt ut. Maten och musiken kommer alltid att förena oss ex-jugoslaver över religions- och nationsgränserna.”
