Lisen Rosell om Blomsterkiosken

”Jag har under större delen av mitt liv identifierat mig själv och mina föräldrar som arbetarklass, jag är den första av oss att göra en klassresa. Vår familjs historia har kantats av trasiga relationer med svårigheter att nå fram till varandra. Jag och min mamma har haft sporadisk kontakt de senaste tolv åren, och ingen alls de senaste fyra. Men så hände något som bröt isen. Hon hade släktforskat och kontaktade mig för att berätta om vad hon kommit fram till. Det visade sig att mormor var kusin med arkitekten Sigurd Lewerentz. Det gjorde att jag med nyfikenhet tittade närmre på hans arbete och plötsligt ser jag en oväntad ingång till att försöka lappa ihop min relation med mamma. Bland Lewerentz byggnader blev jag särskilt nyfiken på Blomsterkiosken i Malmö. Den bär på en motsägelsefullhet och en besynnerlig humor. Brutala hus väcker smakdomare i alla läger – grå betong kan reta gallfeber. Jag vill med Blomsterkiosken göra en föreställning där jag tar jag avstamp i ett så kallat finkulturellt objekt och krockar det mot min och min mammas samtal och praktiskt hantverksarbete med betong. Jag ser den personliga erfarenheten och de samtal som jag hoppas uppstår mellan mig och min mamma, som verktyg att komma åt frågor som är angelägna bortom henne och mig. Jag vill stimulera publiken till associativa tankar om hus, relationer och klass och jag vill bjuda in till brutala fantasier om naken och rå betong.”